Analys av Nordeas årsredovisning 2015

Det ansträngda geopolitiska läget under 2015 kännetecknades av historiskt låga räntor, svag utveckling på europeiska arbetsmarknader, samt utav ett kraftigt fallande oljepris. Internationella- och makroekonomiskt utsatta bolag har hållit i plånboken till följd av ökad oro som medfört kraftiga svängningar på börsmarknaden, där bankernas företagsfinansiering reducerts. En gradvis återhämtning har skett inom den internationella tillväxten, där USA och Storbritannien upplevt sjunkande arbetslöshet. EU:s Centralbank har emellertid skruvat ner tillväxttakten för 2016 från 1.7 % till 1.4%, parallellt med en sänkt styrränta (0%).

I takt med låga räntor riktas uppmärksamheten mot bankernas finansiella verksamhet.  Nordeas verksamhet är geografiskt placerad främst mot kunder inom Norden. Banken finns representerad i 17 länder, av totala rörelseintäkter utgör Sverige och Danmark 53 %, följt av Finland (20,6%) samt Norge (16.7%). Banken är även exponerad mot den polska och ryska marknaden. Den nordiska utvecklingen summerades med att Norge påverkades negativt av oljeprisfallet. Danmarks tillväxt förbättrades efter en tid av sämre tillväxt, medan Finland fortfarande inte fått bukt med lågkonjunkturen. Euron förstärktes gentemot SEK och NOK och var relativt oförändrad gentemot DK.

Ränteintäkterna under 2015 uppgick till 8549 Mn Euro (9995), vilket motsvarar en minskning på -14.5 %. Räntekostnaderna minskade även de till -3439 (-4513) motsvarande -23,8%. Totalt genererades ett räntenetto på 5110 (5482), -6.8 % lägre än föregående år. Avgifts och provisionsnetto låg relativt i paritet med 2014, där ökningen uppgick till 6.4 %.

Nettoresultat av poster till verkligt värde uppgick till 1703 (1425), ökning med 19.5 %. Posten består av realiserade och orealiserade vinster och förluster på bland annat aktier, räntebärande papper och finansiella instrument. Förändringen mildrar minskningen i räntenettot och årets resultat uppgår slutligen till 3662 (3332), 9.9 % högre än 2014. Kostnadseffektivisering är en bidragande faktor då administrationskostnader minskat, men även lägre nedskrivningar av immateriella tillgångar på -20 (-350) tas i beaktande. Tillsammans har det medfört en positiv nettopåverkan på 547 Mn Euro.  I och med en väsentlig förändring gentemot 2014 års nivå kan nedskrivningen mycket väl ha använts i resultatmässigt syfte.

K/I talet är användbart för att urskilja marginalförbättringar men även på grund av att nyckeltalet är oberoende av företagsstorlek. I relation till de tre resterande bankerna är K/I talet på 47 i linje med genomsnittet (46) och sedan 2011 har nyckeltalet förbättrats med 14.5 %. Swedbank och Handelsbanken uppvisar dock alltjämt starkare K/I (43 respektive 45.3).

SIIR (Strukturell räntenettorisk) utförs av samtliga banker. Den visar hur bankens räntenetto påverkas om samtliga marknadsräntor förändras + -1 %. Enligt Nordea medför + 1 % ökning 385 Mn Euro i intäkter medan i det lägsta scenariot påverkas räntenettot positivt med 13.2 Mn Euro. I nuläget ser jag inget annat scenario än att räntan i slutet av 2016 befinner sig i paritet med nuvarande marknadsräntor.

En av bankens mål är att den årliga totala kostnadstillväxten bör uppgå till högst 1 %. Totala intäkter 2015 för koncernen uppgick till 14589 Mn Euro (15711), minskning med -7.1 %, samtidigt som kostnaderna uppgick till -9406 (-10870), minskning med 13.5 %. När intäkterna minskar sker en minskning i matchande kostnader. Ur värderingssynpunkt är den viktigaste faktorn att kostnaderna minskat i högre grad än intäkterna.

Lönsamhetsmålet inom banken är att uppnå avkastning på eget kapital som överstiger genomsnittet för nordiska konkurrenter. Nordea, Handelsbanken, Swedbank och SEB hade 2015 ett genomsnitt på 12.86 %. Högst lönsamhet uppnådde Handelsbanken och Swedbank med 13.5% vardera, medan Nordea uppnår 12.2 % med stadgat mål 13 % för nuvarande räntenivå. Hänsyn bör tas till årlig förändring i eget kapital när räntabiliteten analyseras.

Banker kännetecknas vidare som stabila utdelningsaktier. Därmed finns det en logik i att börsmarknaden värderar information om framtida utdelning noggrant. Tidigare meddelade Nordea att utdelningen prognostiserades att öka med 10 % per år. I 2015: års redovisning stadgas att målet är att kontinuerligt öka utdelningsbasen. Huruvida den reviderade utdelningspolicyn anses befogad kan diskuteras, dock går det inte att förbise att kommunikationen brustit samt att marknadsläget inom den finansilla sektorn, med grund i låga räntor och bearbetade regleringar, inger en oro relaterad till den framtida lönsamheten. Att öka kapitaltäckningen ökar även alternativkostnaden då kapitalet inte genererar avkastning. Det som talar för fortsatt lönsamhet är kostnadseffektiviseringen via digitaliseringen, samt att det finns en övervägande sannolikhet att räntorna når normalnivåer inom 2-3 år.

Nordea höjde utdelningen till 0.64 euro/aktie, vilket genererar en direktavkastning per bokslutsdatum 2015 på 6.3 %. Genomsnittet för direktavkastningen hos de fyra svenska bankerna uppgick till 5.5 %. Nordeas direktavkastning, till följd av lägre aktiekurs och hög utdelningsandel, är större än hos samtliga tre konkurrenter.

Det vidtas åtgärder för att på sikt övergå till en digitaliserad bank. Den successiva anpassningen påverkar således bankens medarbetare. Q4 innehöll högre personalkostnader (+24%) och administrationskostnader (25 % över Ø). En övervägande andel av kostnaderna under Q4 och medföljande 2016 kommer att reduceras, med full effekt 2017-2018. En ökning har exempelvis skett i graden av onlinemöten med 11 procentenheter. Nordea planerar även att successivt förflytta sina kontor utanför stadskärnan, vilket reducerar hyreskostnaderna.

Den finansiella marknaden är slutligen i hög grad påverkad av regleringar och politiska beslut. Under senaste dagarna framförs ett förslag från regeringen till Finansinspektionen (FI) om att slopa avdragsrätten för efterställda lån inom den finansiella sektorn. Det finns även avsikter på att göra IFRS 9 (Finansiella Instrument) obligatoriskt från och med 2018. Av att döma kommer revideringar av Basel och Solvens, vilket är viktigt att ha i åtanke.

Sammantaget uppvisar Nordea en finansiell ställning strax över förväntningarna. Bolaget reducerade kostnader, en faktor till att bolaget bibehöll goda rörelseresultat. Orosmolnet berör den framtida ränteutvecklingen där räntenettot, den primära inkomstkällan, varit svagt. Om räntan fortsatt håller sig låg är den enda utvägen att öka provisionsintäkterna. Beakta även kommande regleringar samt att lönsamhetsmålen är högt ställda. Aktien noteras på 78.75 SEK, sedan årsskiftet har aktien gått ner -11.8 % vilket motsvarar lägst aktiekurs på ett år. Tills räntorna normaliserats finns dock en risk för en marknadsutveckling som fortsättningsvis står och stampar.

 

Redovisning av kvartalsrapporten sker 2016-04-27. 

Källor

• NORDEA ÅRSREDOVISNING 2015
• SEB ÅRSREDOVISNING 2015
• HANDELSBANKEN ÅRSREDOVISNING 2015 • SWEDBANK ÅRSREDOVISNING 2015
• WWW.AVANZA.SE

Ericsson sviker marknadens förväntningar

Ett bolag som föll tungt under förra veckans redovisning av kvartalsrapporter var Ericsson. Vid skrivande stund noteras aktien till 67.35, att jämföra mot onsdagens notering på 78.85. Nedgången uppgår således till -14.5 %. Ericsson har ett stadgat mål att både växa och öka lönsamheten. Trots ökat besparingsprogram ansåg marknaden att bolagen inte nått upp till förväntningarna.

Bolaget innehar fyra affärssegment varav tre intäktsgenererande Q1-16: Networks, Global Services samt Support Solutions.  Networks levererar produkter för mobil- och fast kommunikation. Segmentet står för 50 % av nettoomsättningen, med en rörelsemarginal på 10 %. Global services består av nätinstallationer och diverse kundsupport. Segmentet genererar 44 % av total nettoomsättning, rörelsemarginalen uppgår till 8 %. Slutligen står Support Solutions för 6 % av nettoomsättningen, rörelsemarginalen är likväl 6 % och segentet består av diverse konsultingtjänster ämnade för affärsprocesser.

Ericssons globala marknad gör bolaget sårbart för regional konjunktursutveckling, men även makroekonomisk oro och politisk inverkan spelar stor roll. Nordamerika är en stor andel av nettoomsättningen och valutakurseffekten påverkas således störst av USD fluktuationer. Tillväxtmarknaderna inom Mellanöstern och Latinamerika påverkade Networks negativt, medan Nordamerika urskilt sig bättre gentemot både Europa och resterande marknader, främst härlett till starkare tillväxt.

Koncernens samlade nettoomsättning minskade till 52.2 Mlrd (53.5) vilket motsvarar en minskning på -2 % gentemot Q1-15. Samtliga tre affärssegment redovisade lägre nettoomsättning, där störst negativ effekt skett inom Support Solutions (-4 %.) Bruttomarginalen uppnådde 33.3 Mlrd (35.4), minskning med – 6 %. Förväntad bruttomarginal var 34.8 %.

Första kvartalet under 2016 uppvisade ökade patent- och licensintäkter, en viktig konkurrensfaktor inom kommunikations- och telekombranschen. Faktorer som dock drog ner uppgången var lägre marginaler inom Global Services samt minskade försäljning av IP- och kärnnät.

Rörelseresultatet uppnådde 3.5 Mlrd (2.1) en ökning med+ 63 % gentemot Q1-15 då samtliga poster hänförliga till FOU, försäljnings- och administrationskostnader och övriga rörelseintäkter minskat. Värt att nämna är att Ericsson innehar ett besparingsprogram som inte nått upp till den förväntade utvecklingen. Samtidigt har Ericsson tampats med svagare utveckling under senaste 4-5 åren. Marknaden förväntade sig därmed ett rörelseresultat på 4.34 Mlrd, vilket var 0,840 Mlrd lägre än väntat.

Jag drar slutsatsen att Ericsson står inför ett läge där förbättring bör ske inom samtliga tre segment. Att besparingsprogrammet nu troligtvis ökar i storlek genom mer effektiva strategiska åtgärder är en rimlig aktion från bolagets sida. Dock behövs även rationalisering på andra sidan av myntet: intäktssidan. Bolagets marknadsandel, kompetens och forskning måste sättas i första led för att öka nettoomsättningen om tillväxten skall accelerera. Dock kan investeringar framöver minska med tanke på de besparingar som kommunicerats. Att Hans Vestberg, VD för Ericsson, haft sömnlösa nätter sista veckan är förståeligt då han är den första personen som får strålkastarljuset riktat mot sig. 2016 och kommande kvartalsrapporter kommer i min mening avgöra om han får fortsatt förtroende inom bolaget.

Carnegie, Merrill Lynch samt Nordea sänker sina rekommendationer till behåll/neutral, medan Deutsche Bank och UBS avvaktar och sänker riktkurserna för aktien. Jag summerar mina tankar nedan kring Ericsson uppdelat på risker, möjligheter och utmaningar.

Risker:

• Teknologins framfart
• Global utspridning
• Nationell politik
• Makroekonomisk oro
• Konkurrenter och prispress
• Väsentlig valutapåverkan av USD

Möjligheter:

• Marknadsposition
• Kombination av tjänster och helhetslösningar
• Patent & FOU

Utmaningar

• Utökning av besparingsprogrammet, räcker det?

Källor: 

http://www.ericsson.com/thecompany/investors

http://www.di.se/artiklar/2016/4/21/svag-rapport-fran-ericsson/

http://www.affarsvarlden.se/hem/nyheter/article3971329.ece

Växande E-handel ger Avensia möjligheter

Företag: Avensia, 5.75 SEK 

Bransch: Teknologi

Börslista: First North Stockholm

Den teknologiska utvecklingen har givit E-handeln ett ansenligt lyft vilket lockat nya marknadsaktörer. Avensia innehar tidig etablering och har under 2015 valt att investera i sin kärnkompetens, där bolagets verksamhet utgörs av E-handelssystem, rådgivning samt av Storefront som kombinerar affärs- och E-handelssystem. Bolagets mål är att bredda verksamheten internationellt, men på en marknad som ständigt utvecklas vilar ett orosmoln över nya innovationer, lönsamhet och ökade anpassningskrav från kunder.

Med en stark etablering på den nordiska marknaden ämnar Avensia att inta ledande position inom E-handelssegmentet. Bolaget tog initiativet att under 2015 rationalisera verksamheten och fokuserar nu enbart på E-handelssystem, där hög efterfrågan även lett till att företaget nu erbjuder en kombination av både E-handelssystem med affärssystem.

Ägarstrukturen är koncentrerad i Avensia där de tre största ägarna innehar ca 67 % av totala andelar och röster. Ledningens kompetens belyses via ett större aktieägande samt deltagande i externa styrelseuppdrag. VD:n, även grundaren av Avensia, samt styrelseordförande, tillhör ägarsfären bland de två största aktieägarna. Det indikerar långsiktighet och en strävan att föra en sund bolagsstyrning då ägande och management inte är avskilt. Således anses det ur ett kortsiktigt perspektiv föreligga låg risk för management fraud.

Ett starkt varumärke och tidig etablering är en av de primära styrkor som Avensia uppvisar. Bolagets tjänster och produkter nyttjas i ett flertal branscher vilket breddar framtida potential och kundsegment. Osäkerheter som urskiljs är härledda till den teknologiska utvecklingen, samt att bolaget starkt influeras av marknadskonjunkturen. Vardera lösning är kundanpassad vilket kräver förnyelse, flexibilitet och resurser, medan vidareutveckling sker efter leverans till kund. Slutligen är konkurrensen bland IT-talanger på arbetsmarknaden hård. Framfarten och möjligheterna inom teknologibranschen förutsätter, förutom god finansiell ställning, att kompetens tas tillvara samt att talanger förblir en del av bolagets humana kapital på lång sikt.

Kassaflödesvärdering utökades med relativvärdering då det fanns en osäkerhet hänförligt till segmentförsäljning och hög historisk fluktuation. IT-branschen är för mig stundtals svår att hantera då det behövs en estimering av framtida tillväxt, baserat på en historisk tillväxt som vanligtvis är mer progressiv än en ”normal” tillväxttakt. Att bolagen i ett tidigt stadie uppvisar en abnormal tillväxt är inget konstigt då det handlar om bolag som växer markant under första åren. Tillväxten avtar dock med tiden då bolaget når mognadsstadie. Därmed ansågs relativvärderingen som ett bra komplement till en svårhanterlig kassaflödesvärdering.

Kassalikviditeten uppgår vidare till 150 %, vilket indikerar god betalningsförmåga på kort sikt. Vidare har Avensia ökat soliditeten till 50 %, i jämförelse mot 27 % 2011. Bolaget har inga långfristiga räntebärande skulder, vilket givet oförändrad kapitalstruktur ger god betalningsförmåga på lång sikt. I dagsläget finns inga indikationer på att kapitalstrukturen kommer att förändras vilket skapar ett skydd nedåt och möjliggör framtida förvärv. Investerare bör dock ha i åtanke att situationen, som tidigare diskuterats, kan förändras med tanke på branschens snabba tillväxttakt.

EBITDA marginalen varierar mellan 7-10 % under 2011-2014 med ett genomsnitt på 8.7%. Högst marginal uppnåddes 2014 med 9.7 % till följd av segmentsförsäljning, således anses genomsnittet representativt. Räntabiliteten på eget kapital varierar mellan 34-53 % med ett genomsnitt på 44 %. Varningens finger höjs då bolaget är i tillväxtfas, där räntabiliteten vid mognad är lägre. P/E uppnår 6 och PEG med 10 % uppskattad konstant vinsttillväxt ger 0,6. Vinst per aktie är under 2011-2014 högre än utdelningen per aktie, vilket tillsammans med en attraktiv relativvärdering ger utrymme för framtida avkastning.

Fundamentalt värde (börsvärde/antal utställda aktier) uppnår 5,7 SEK. Kassaflödesvärderingen uppnår 7.30 SEK där 10 % vinsttillväxt använts. Således finns det framöver utrymme för ökad aktiekurs då aktien per 2016-04-23 står i 5.75 SEK.

Avensia är vidare inte väsentligt exponerade mot utländsk valuta, störst transaktioner sker i NOK som står för ungefär 18 %, medan resterande utländska transaktioner är marginella. Bolaget innehar inga långfristiga räntebärande skulder, vilket stärker betalningsförmågan på lång sikt. Bolagets utdelningspolicy är att utdelning skall ges med 40 % av resultatet före skatt belastat med 22 % schablonskatt, givet en soliditetsgrad om 25 %. Soliditetsgraden uppnår 50 %, onekligen över stadgat minimum. Förväntningen gällande framtida utdelningar är följaktligen god vilket bör leda till en godkänd direktavkastning. Ökningen i EBITDA marginal, lågt PEG ratio och högre vinst per aktie i relation till utdelning per aktie talar för en stark relativvärdering. Förutsättningarna som Avensia innehar i form av marknadsposition, ledning och kunnande, bidrar till att värderingen på 7.30 SEK anses som motiverad på lång sikt.

#Avensia #Analys #Investeringar

Handelsbanken först ut med Q1

Handelsbanken var först ut bland de fyra storbankerna i Sverige att redovisa utfallet för det första kvartalet 2016. För banken sjönk räntenettot med -2 % till 6795 mkr (6916). Minskningen förklaras främst av att banken tampats med lägre utlåningsmarginaler. Trots att utlåningen till allmänheten ökat med 4 % gentemot Q1-15 blir nettoeffekten + 168 mkr, detta trots ökad utlåningsvolym, som ökat räntenettot med + 390 mkr. Fallande korta marknadsräntor samt negativ ränta bidrog till ökad inlåning och marknadens finansieringsbehov har minskat till följd av lägre investeringar, vilket satt bankernas verksamhet i tuffare sits.

Provisionsnettot minskade med -6 % till 2170 (2310), främst härlett till lägre courtageintäkter. Det finns två faktorer som enligt mig förklarar minskningen: Lägre marknadsaktivitet samt att nischade småbanker attraherar kunder med lägre courtageavgift, vilket pressar storbankernas marginaler. Trots att dessa innehar väsentligt större marknadsandel kvarstår framtida utmaningen att arbeta med fallande provisionsmarginaler, som i Handelsbankens fall står för ca 21.7 % av totala intäkter.

Totala intäkter uppnådde 10 243 mkr (9745), vilket motsvarar en ökning på 5 %. Det som upprätthåller intäkterna i paritet med föregående kvartal är nettoresultatet av finansiella transaktioner, som ökat från 428 till 1162 (+171 %). Gentemot Q4 2015 har det dock skett en minskning med ca – 23 % (1503). I Q1-16 återfinns den väsentliga skillnaden inom ”finansiella instrument tillgängliga för försäljning” (Not 4, + 827 mkr, resp. 16 mkr Q1-15). Resterande transaktioner ligger i paritet med Q1-15. Under Q4-15 uppgick nämnd post till 1192 mkr, vilket avsevärt förbättrat totala intäkter.

Totala kostnader uppgick till -5096 (-4481), ökning med 14 %. Kostnaderna har ökat i större utsträckning än intäkterna. En viktig post under personalkostnader är reserveringen av förtidspensioneringar på 700 mkr, vilket enligt banken utförts med grund i ökad digitalisering och en framtid där rationalisering inom arbetsstyrkan planeras. Full effekt förväntas uppnås 2017 med kostnadsbesparingar uppskattat till 600-700 mkr/år.  En besparing per år med full effekt 2017 blir jämnt fördelat ca 150-175 mkr per kvartal. Personalkostnader står under Q1 för 72 % av totala kostnader, således väntas i framtiden ytterligare rationaliseringar. Exklusive reserveringen av förtidspensioneringar hade totala kostnader minskat med ca 1.8 %, exkl. valutaförändringar samt IAS påverkan. Att vänta är även att små kontor inom landet kommer att slås ihop då kunder i allt högre grad sköter sina ärenden via nätet. Rörelseresultatet minskade slutligen med -10 % till 4967 mkr (5533 Q4-15).

Bankens kreditförlust har minskat till -187 mkr (305). Osäkra fordringars nettobelopp minskade med 25 % till 3508 (4676). Av räntenettot står svensk marknad för 55.3 %, Storbritannien 16.4 %, samt Danmark, Finland, Norge och Nederländerna för sammantaget 28.3 %. Finland och Norge har upplevt lägre tillväxt än Sverige, i Finland härlett till en generell lågkonjunktur medan Norge påverkats väsentligt av fallande oljepris. I mina ögon kan mycket väl reserveringen vara för låg, främst då kreditförlusterna ökat i båda länderna gentemot Q1-15. I jämförelse mot kreditförlustnivån i Sverige som uppgick till 0.01 %, innehar Finland och Norge en kreditförlustnivå på 0.08% respektive 0.20 %.

Bankens mål är att kärnprimärkapitalrelationen skall överstiga FI:s rekommendation (18.6%) med 1-3 procentenheter. Bankens KPKR uppgår till 22.7 %, +4.1 % gentemot FI:s linje. Nya regleringar avseende bufferts väntas under 2016 vilket enligt banken föranleder en ökning av KPKR med ca 0.3 procentenheter. I relation till europeisk finansmarknad står sig i mina ögon svenska banker bättre gällande framtida kapitalförsäkring.

Räntabiliteten på eget kapital uppgick till 13.1 % för total verksamhet, en ökning med 0.2 % enheter gentemot Q1-15 och en minskning med 1.7 % enheter gentemot Q4-15.

K/I redovisades till 49.8 % (46 %). Nyckeltalet förbättrades visserligen under Q4-15 till 45 %, men ökade under Q1, vilket enligt mig förklaras av reserveringen av förtidspensioneringen. Således bör ett rimligt K/I tal för Handelsbanken ligga i intervallet 45- 47 %, vilket ligger i linje med genomsnittet för de fyra svenska storbankerna.

Sammantaget uppvisar Handelsbanken en verksamhet vars kostnader ökat i större utsträckning än intäkter, främst härlett till avsättningen av förtidspensioneringen. Dock förväntades en högre kostnadsrationalisering, där jag dessvärre tror att resterande storbanker kan ha lyckats bättre. I en tid av låg ränta, vars nivå pressar räntenettot och där ökning av marknadsandelar blir en svår utmaning när omsättningen minskar, bör det ha föranlett en aggressivare kostnadsrationalisering. När räntenettot i framtiden ökar, till följd av en normaliserad ränta, bör således även kreditförlusterna, eller i alla fall reserveringen, öka.

Den starka kapitaltäckningen kan förklaras av att banken gör mindre avsättningar till utdelningar. Det är en viktig faktor som bör belysas. Bankerna är som investeringsalternativ attraktiva främst på grund av direktavkastningar som vanligtvis ligger över marknadsgenomsnittet. Rent teoretiskt bör information om lägre framtida utdelningar ge en negativ effekt på aktiekursen. Om kapitalet dock kan användas till att generera högre aktieägarvärde än att kapitalet utdelas till ägarna, bör marknaden inte vara hård i sin bedömning.

Huruvida resterande banker följer efter Handelsbankens fotspår återstår att se. I en makroomgivning som varit relativt turbulent, med negativa räntor, låga investeringar, samt allmän oro inom den globala ekonomin, uppnår ändock Handelsbanken i mina ögon godkänt. Men jag anar att några av resterande svenska storbanker mycket väl kan ha presterat någorlunda bättre än Handelsbanken. 2016 års förväntningar på kvartalsrapporterna bör dock skruvas ned.

Handelsbanken (B) ligger vid skrivande stund på + 0.50 och handlas för 111,50 SEK.

 

Stålindustrin hettas upp

 

SSAB har tampats med kursnedgångar och nedskärningar hänförligt till lägre stålpriser och dumpning i Kina. Nyligen aviserade USA att importerat stål från Kina tullbeläggs, vilket drivit upp aktiekursen.

Långsiktiga utmaningar: minska överkapaciteten och förbättra lönsamheten, faktorer relaterade till konjunktur och prispress. Kassaflödet (Q4) har vidare förbättrats till följd av högre lageromsättningshastighet, skuldsättningsgraden minskade, dock erhöll bolaget lägre kreditbetyg (B+). Trots rejäl kursuppgång under jan-mars 2016 kvarstår orosmoln.

Att bolaget uppvisar negativt resultat är inte idealt. Ett bolag kan inte generera minus resultat i oändlighet, då kapitalet förr eller senare tar slut. Att dock utgå ifrån årets resultat som ett analysmått blir missvisande då resultatet påverkats av diverse poster som inte resulterat i in- och utbetalningar. Det som är värt att belysa i SSAB:s fall är att kassaflödet stärkts i förhållandevis tuffa omgivningar, samt att skuldsättningsgraden minskat. Att bolaget kostnadseffektiviserar genom att dra ner på personal är ur medarbetarsynpunkt ej önskvärt, men blir en naturlig reaktion. Stålindustrin tampas med hög prispress, men även av den ökade teknologiska utvecklingen, som gradvis minskat mänsklig användning inom produktionen.

Det som bör nämnas är att stål är svår att variera som produkt. Det är en råvara som kan produceras identiskt och minskar således konkurrenskraften inom vardera bolag. Det som avgör är således skalfördelar och marknadsandel. En likartad produkt är, allt annat lika, mer önskvärd till ett lägre pris.

Det som kritiseras från min sida är marknadens rationalitet, eller rättare sagt naivitet. Att en sektor producerar till dumpingpriser och upplever sviktad efterfrågan och innehar nästintill orimliga förväntningar, bådar för ett förväntningsgap. Det bör ej vara motiverat att främja kortsiktiga mål i relation till långsiktigt aktieägarvärde, vilket bör föranleda en justering under 2016. Aktien har trots allt ökat med 42 % sedan nya året och marknaden verkar tro att botten nåtts under 2015.

Dock går det inte att undgå att SSAB, med hög skuldsättningsgrad och ökad konkurrens inom stålindustrin, befinner sig i ett ”break you or make you” läge. Det som enligt mig kommer att påverka SSAB och resterande aktörer inom stålindustrin år 2016 är marknadsregleringar, som innehaft en väsentlig påverkan på aktiekursen för SSAB. Enbart spekulation kring ytterligare tullavgifter på stål från Kina driver aktiekursen och åtgärden kan ses som en betydande faktor framöver. Tidigare var nyemission en verklighet men vid årsstämman ansågs det enligt företagsledningen ligga i backspegeln.

Huruvida aktiekursen styrs av fundamenta kan likväl ifrågasättas. Q1 rapporten den 22 april 2016 blir därmed oerhört intressant att analysera. Låga räntor ihop med en hög skuldsättning har mildrat räntekostnaderna. Med räntor i normalnivåer blir det genast spel i en högre divison för SSAB.

Jag konstaterar att 2016 lär bli ett ”städningsår” för flertalet stålbolag.